Fornlämningarna på hemmanet Harnäs omnämns första gången i kyrkoherde Anders Lignells fornlämningsinventering från 1837.Lignell fann då 8 ättehögar. När Nils Gabriel Djurklou 30 år senare besökte platsen fann han endast 4 tydliga gravhögar.

I Atterman gjorde 1934, i samband med inventeringen, en karta över platsen och undersökte grav nr. 2.

Här följer en avskrift av rapporten. Nr. 21509

Vrm. Näs hd, Kila sn, Harnäs, Tomta. Gravfynd, vik. tid. Nr. 2 (skadat, jordblandat röse): järnkniv, ryggen bred, markerad övergång mellan blad och tånge; 2 halvcirkelformiga beslag till knivskaft; 2 järnfragment; 8 bitar av hornkam med välvda stödskenor, ornering med konc. cirklar och tvärgående parallella linjer; sandstensbryne, i ena änden genomborrat; bit av bränd lera; falangben, troligen av hund; brända ben; kol.  Nr. 3 (till största delen borttaget jordblandat röse): inga fynd. Skifferbryne, funnet i närheten av gravfältet. Undersökning av fil. Kand. I. Atterman.

Grav nr. 4 hade borttagits på 1880-talet i samband med ett ladugårdsbygge. Man påträffade då bl. annat ett svärd med silverinläggningar. Svärdfästet hade troligen varit lindat med en snodd som hade haft en guldtråd inspunnen. Den tunna guldtråden blåste bort när svärdet lyftes enl. enl. C. W. Bromander (domprost i Karlstad och född i norra Ed). Svärdet daterades till 1000-talet och fanns förr att beskåda på Värmlands museum i Karlstad.

Ovanstående gravar har nr. 21 i Riksantikvarieämbetets register.

Numera är ytterligare 6 platser registrerade på Harnäs. Nr. 75, fynd av pilspets (Nils Graaf). Nr. 86  kvartsbrott. Nr. 92 rest av hög och fyndplats. Nr. 93 lösfynd. Nr. 133 gårdstomt  och nr.138 fyndplats.  

Hembygdsföreningen 2004 BK

Fornlämningarna på Harnäs- med uppdateringen på 1990-talet.