Kållerud omnämns första gången 22/5 1463 då en viss Trondh från Kållerud deltog i tinget vid Återslöp. Kållerud finns också upptaget i en skattebok från 1503. I Botvid skrivares jordebok från 1540 över Värmland finns Olof i Kulrude upptagen under Kila socken. I jordeboken från 1585 (ur Lignells ”Kilaboken” ) kan man läsa att Kållerud hade ”något” fiske, temligen gott mulbete och 2 hummlegårdar. Enl. 1605 års skattetabell fanns i Kollerudh 3 bönder, 3 hustrur, en dräng och 2 pigor.

Kyrkoherde Sveno Anundi Faxelius har i Kila äldsta kyrkbok antecknat för år 1647: ”Per i Kollerud och Erik  Tengelsrud, som kivats och slagits på kyrkogården skulle vardera böta en riksdaler.

Vivas byggdes på Kålleruds marker av åbon Håkon Andersson.

Den första kartan över hemmanet Kållerud gjordes 1648 av lantmätaren Håkan Arfvedsson och på kartan anges att det då fanns 300 hummlestör.

Inga rapporterade fornfynd under 1900-talets första hälft och tidigare men i slutet av 1900-talet finns 2 fynd platser registrerade i södra delen av Kållerud. Thomas J. fynd av Lihultsyxa (?) nr. 260 och Ove M. fynd av Lihultsyxa (?) nr. 261.

En väghållningssten, på Uno Olssons tomt, är registrerad som nr. 89. Stenen har initialerna S P N. (Sven-Petter Nilsson). Nr. 163 är by-och gårdstomt i Kållerud.

När Hembygdsföreningen i mitten av 1980-talet inventerade boställen i Kållerud, noterades soldatbostället Kållbergskerud, Kihlstetterud, Keserud, Stebråten, Backen, lilla Timmermyren och ett ställe som vi nu kallar Stakebråten men som också kan ha kallats Hornstetterud. Kyrkboken upptar också torpet Haget i början av 1800-talet.

Gården Rönningen har stått obebodd sedan Alma Karlsson dog på 1980-talet. Alma ärvde gården efter sin mor Kristina som var född här.

Några hundra meter sydost om Rönningen finns resterna av soldattorpet i Kållerud, Kållbergskerud.

Från Kållbergskerud går vi sydsydväst på en stig upp till gamla vägen och följer vägen till strax före Jättefjätsbacken där vi svänger vänster ner på en skogsväg mot soldattorpet i Vivas.

Efter ca hundra meter ligger en torpgrund som av ”Alma i Rönningen” kallades Stakebråten. I husförhörslängden finns ett torp men namnet Haget men ingen har kunnat ge några upplysningar om stället. Finns inte utsatt på någon karta.

Skogsvägen fortsätter sedan ner över ett hygge och mot soldattorpet i Vivas. Hemmanet Vivas delade soldat med Grunnerud och soldatbostället i Grunnerud heter Vivatterud och soldaten hette Vivatt. Den siste soldaten i på soldatbostället ”Streta” i Vivas hette August Forsberg. Han var korpral och stället kallades då Forsbergskerud.

Sist fastboende på stället var Anders Eriksson med familj. Anders dog 1930 med övriga familjen bodde kvar till 1933 då de flyttade till Sågbacken i i Bäck i Tveta.

Bröderna Manfred, Artur och Filip Fransson ärvde stället av sin morbror ”Hjalmar i Vivas” och efter att stugan stått tom några år och utsatts för skadegörelse så brände Manfred ner stället. Ägs nu av Björn K. och Anna Karin N.

När vi lämnar Streta så lämnar vi också Kila socken och kommer in i By socken och hemmanet Fagerås. Ett stort sockenröse ligger en bit upp i skogen till höger

Sista stoppet blir på platsen där den första transformatorstationen i trakten stod på 1920-talet. Efter detta går vi genom en allmänning, som ibland kallas ”Trätebråten”, sedan kommer vi ut på gamla vägen och går mot bilarna.

Jättefjätsbacken har fått sitt namn av att i backes östra sida skall finnas ett jättestort ”fotavtryck” i berget.

Om man väljer att följa gamla vägen ut till Arvikavägen så finns också en väg ner till Rönningen

Här till vänster om infartsvägen stod ett missionshus under första hälften av 1900-talet. Missionshuset stod för nära vägen och detta bidrog nog till att byggnaden revs. Trappan gick nästan ut i vägen. Ett litet uthus stod mittemot, på vänster sida av stora vägen, ner mot Rönningen och till höger i dikeskanten ligger en jordkällargrop.

Rönningen, Sörda Ed.

Anders Gustaf Edfält var född i Harnäs. Hans dotter Kristina gifte sig och fick dottern Alma Maria Karlsdotter f 5/11 1901. När Alma var ca 6 mån dog fadern i en olycka och Kristina blev änka. 1903 gifte Kristina om sig med Gustaf Johansson f 21/9 1860, och flyttade till Lilla Backa i Tveta socken och här står i församlingsboken, förutom Alma som står som h.d (hennes dotter i 1:ta giftet) också en b.s. (bådas son) Gustaf Edmund f 22/1 1912 i Tveta. 1924 flyttade familjen till Rönningen och Kila. Alma ärvde gården Rönningen efter sin mor och morbröder och blev den sist fastboende på stället.

Samling vid kila kyrka

På väg till soldattorpet kållbergskerud

Kållbergskerud

Regnbågen på väg hem

Mot bilarna och hemfärd