Torpvandringen Kilaveckan 2008.

I år samlades vi vid mor Annas stuga, där Mikael Johansson delade ut ett litet häfte med karta och en del upplysningar över platser i omgivningen.

En mindre grupp gick från hembygdsgården till Drössviken och de övriga tog bilen.

Vi som gick från hembygdsgården passerade förbi där det första boningshuset hade legat i Harnäs. Huset var borta redan 1929. En tegelbyggnad från den tiden finns kvar än idag.

Vi vandrar vidare genom skogen och kommer fram vid vindskyddet som ligger vackert beläget i drössviken. Nu är det inte långt kvar för att möta upp resten av gruppen som står och väntar borta vid vägkorset.

Här i den gamla jordkällaren bodde Frykman i början av 1900-talet, berättar Bosse Kihlgren och pekar ner i ett utgrävt hål i marken.
Johan Adolf Frykman f 3/1 1836 i Fröskog bodde först i en jordhåla på Vikens mark (GPS X 6565497 Y 1331967) sedan i jordkällaren efter torpet Drössviken.
Kila socken ordnade sedan en bostad i Kållerud och Frykman slutade sina dagar på Kilagården.

Sommarkvällen var behagligt varm och vi drack kaffe på ett berg ovanför torpet där vi hade en fin utsikt över Harefjorden.
I bakgrunden skymtar vi Klockholmen där nu skarvarna slagits sig ner.

Eva Wittemyr berättade en gammal sägen om en sjöfarande prins som blev kär i en sjöjungfru här i Harefjorden och följde sin kära i djupet i stället för att gifta sig med en kungadotter.

Allan och Irene Johanssons son Ulf, skrev 1982 en uppsats som Gösta Törnkvist läste valda delar ur. Frykman levde bla. annat på att tillverka kvastar, sälja fisk och kräftor samt samla grankottar och sälja frön. Han brände också tjära på den lilla holme som än i dag bär hans namn. Frykman var född i Dalsland, gift och var skriven i Kållerud, Kila socken från 1913.

Under kafferasten läste Gösta Thörnqvist en uppsats av Ulf Lillängen. Efter kafferasten vandrade vi vidare ut på Vivas vägen och förbi gården Rönningen. Den sist boende på Rönningen var Alma Karlsson. Almas morfar Anders Gustaf Edfeldt hade tidigare bott här. Alma var i sin ungdom aktiv i Röda Korset, hon skänkte pengar till kyrkan som användes till att köpa 2 stycken ljuskronor och hon levde ogift.

Mellan Vivasvägen och stora vägen ligger ett bronsåldersröse på en bergshöjd. Röset är mycket förstört och här togs sten för byggnation enl. domprosten Bromander, född i norra Ed.

Från röset gick vi ned mot samlingsplatsen vid Drössviken, en del tog vägen och några tog en genväg genom skogen som visade sig vara en senväg på grund av förekomst av smultron i en sluttning. Här skulle vandringen egentligen vara slut men på begäran erbjöd sig Allan och Irene att visa den mycket uppskattade rastplatsen och bastun i Drössviken, tillgänglig för alla.

BK

Fornlämningarna på Harnäs har RAÄ nr. 21, 86 och 92.
Lösfynden,fyndplatser har nr. 75, 93 och 138. By- Gårdstomt.
Harnäs nr. 133. Fyndp. 75. Här fann Nils Graff en pilspets.
F.d. fornlämning väster om gården Viken. ”Omedelbart NV om
grustaget och fornlämningarna ligger en festplats” skriver Atterman
4/10 1934. Nu helt borta. (Nr. 45