Fornlämningarna på hemmanet Harnäs omnämns första gången i kyrkoherde Anders Lignells fornlämningsinventering från 1837.
Lignell fann då 8 ättehögar. När Nils Gabriel Djurklou 30 år senare besökte platsen
fann han endast 4 tydliga gravhögar.
I Atterman gjorde 1934, i samband med inventeringen, en karta över platsen och undersökte grav nr. 2.
Här följen en avskrift av rapporten. Nr. 21509
Vrm. Näs hd, Kila sn, Harnäs, Tomta. Gravfynd, vik. tid. Nr. 2 (skadat, jordblandat röse): järnkniv, ryggen bred, markerad
övergång mellan blad och tånge; 2 halvcirkelformiga beslag till knivskaft; 2 järnfragment; 8 bitar av hornkam med välvda stödskenor,
ornering med konc. cirklar och tvärgående parallella linjer; sandstensbryne, i ena änden genomborrat; bit av bränd lera; falangben,
troligen av hund; brända ben; kol. Nr. 3 (till största delen borttaget jordblandat röse): inga fynd. Skifferbryne, funnet i närheten av
gravfältet. Undersökning av fil. Kand. I. Atterman.
Grav nr. 4 hade borttagits på 1880-
Ovanstående gravar har nr. 21 i Riksantikvarieämbetets register.
Numera är ytterligare 6 platser registrerade på Harnäs. Nr. 75, fynd av pilspets (Nils Graaf). Nr. 86 kvartsbrott. Nr. 92 rest av hög och fyndplats. Nr. 93 lösfynd. Nr. 133 gårdstomt och nr.138 fyndplats.
Hembygdsföreningen 2004 BK
Fornlämningarna på Harnäs-