Fotografen? Ja det var Ludvig Åberg, av någon kallad ”Säffles meste kändis” – överallt där något hände dök Åberg upp med sin kamera. Extra svettigt var det säkert 1918 då självaste Hans Majestät Gustav V gjorde ett kort uppehåll vid stationen. Ett hundratal småflickor med kransar och buketter, köpingens märkesmän och så Åberg med kameran. Poff!, och så var kungen med i samlingen. Ibland fångade han kändisar utan att han visste om det – blivande kändisar som treåriga Karin Edström (Falck), skådespelaren Sven Lindberg och nobelpristagaren Verner von Heidenstam.
 

En del uppdrag var förenade med större möda än andra. När Säffles vattentorn stod färdigt 1916 lade Åberg kameran på ryggen och klättrade upp för att fånga köpingen från ovan. Samma våghalsiga utflykt hade han gjort 1901 då han klättrat upp i sulfitfabrikens syratorn. Den fotograf som framför de andra dokumenterat Säffle och dess utveckling är utan tvekan Ludvig Åberg. Ett flertal av Åbergs bilder användes som förlagor till vykort, ofta med bokhandlare Carl Melander som förläggare. 1912 fick Ludvig Åberg ett stort uppdrag – det gällde illustrationerna till Säffle kanalbolags 75-årshistorik med ett flertal bilder längs vattensystemet, från Säffle till Arvika.
 

Men givetvis var det i ateljén Ludvig Åberg tillbringade mesta tiden. I hela 67 år höll han dörren öppen i Perssons gränd. När han låste dörren 1957 kunde han summera över 35.000 sittningar. Så gott som alla säfflebor hade någon gång fastnat på Åbergs glasplåtar. Och bäst av allt är att merparten av plåtarna ännu finns bevarade!

Medan de första fotograferna kom till Värmland redan på 1840-talet fick säffleborna vänta till 1879 innan orten fick en fast ateljé, och då genom danskan Julie Asker – mer känd från Trossnäs och Karlstad. Genom åren har fru Asker fått ett trettiotal efterföljare i byälvsmetropolen. Namn som Alma Löfgren, Emmy Sandelin och B.W. Williamson väcker knappast några minnen. Men Ludvig Åberg gör det!
 

Vi förflyttar oss till 1890. Den unge fotografen Ludvig Åberg har slagit sig ned i Säffle. På orten finns redan fotograf Alexander Jern som varit igång under några år. Åberg etablerar sig på andra sidan Byälven och inreder sin ateljé på andra våningen i ett hus invid Perssons gränd. Ateljén inryms i den egna bostaden, men så småningom byggs huset ut med en liten ateljédel med stora fönster mot norr för att släppa in ordentligt med dagsljus.
 

Säffle hade vid den här tidpunkten knappt 1.000 invånare, men Åbergs upptagnings­område sträckte sig långt utanför köpingen. Snart skaffade han sig även en liten ateljé i Britterud på glasbrukssamhället Liljedal. Till Liljedal tog han sig per tåg via Segmons station. I väntan på färjan hände det ibland att han slog sig ned på ett berg invid Ransundet – följaktligen gick detta berg under flera decennier under namnet ”Åberge”.
 

Det var inne att fotografera sig när seklet var ungt. Sittningsböckerna vittnar om en god tillströmning av kunder och förtjänsterna verkar heller inte så dåliga. Uppemot tio kronor kunde en sittning kosta – om man inte som bagaren och vedhandlanden Gustaf Kihlberg betalade in natura. En famn björkved, och så tagning …
 

Ludvig Åberg var västgöte, född 1870 i Husaby församling. På 1950-talet berättade Åberg i en tidningsintervju hur han redan som barn tillhörde de bästa tecknarna i skolan, - Det var nog de konstnärliga ambitionerna som ledde mig in på fotobanan. Efter läroverkstiden gick han i lära hos fotograf Söderström i Lidköping och därefter hos hovfotograf Flodin i Stockholm. Därefter var han mogen att bli sin egen.
 

Åren gick och Åberg blev Säffle trogen. 1896 stod bröllopet mellan Ludvig Åberg och Olga Johansson från småländska Tofteryd. I 22 år skulle äktenskapet mellan Ludvig och Olga bestå. Våren och sommaren 1919 sprang Åberg över torget till Ida Johanssons Manufakturaffär för att inhandla rena vita flugor. Det var sorg i huset. Hustrun Olga hade fallit offer för spanska sjukan. Två barn hade de hunnit få – Allan, f. 1898, och Harald, f. 1907.

Seffle-Tidningen kunde den 27 mars 1912 avslöja storslagna planer på en ny ateljé, men dessa kom aldrig att förverkligas. Istället förblev Åberg under alla 68 åren bosatt och verksam i ateljén i Perssons gränd. Säffle-Tidningens utsände möttes vid ett besök hos Åberg 1953 av ”en vithårig, gråklädd farbror med svart fluga, vit skjorta och ståndkrage.” Åberg hade då bott där i över sextio år och våningen beskrevs som möblerad enligt gammalt mönster, ”möblerna gick i mörkt, soffor och stolar var klädda med schagg och den moderna strukturen saknades helt. Lampskärmar, gardiner och draperier hade långa fransar och hela atmosfären tillhörde en förgången epok”.

Ludvig Åberg - Säfflebornas fotograf 1890-1957 Ludvig Åberg föddes 1870 i västgötska Husaby. Åren 1890-1957 hade han egen fotoateljé i Säffle. Under dessa år hann Åberg med 35.000 uppdrag i ateljén och har på så vis satt djupa spår, givetvis i säfflebygdens historia – men genom sin noggrannhet även i fotokonstens historia.
* * *
En sommardag 1908 kunde ett 30-tal personer pusta ut på Hotel Royal i Säffle. Det var Kungliga automobil­klubben som kunde se tillbaka på en vådlig färd genom Dalsland. Vagnparken hade reducerats längs de dåliga vägarna, men fem fordon nådde ända fram till Säffle. Det var en stor händelse i den lilla köpingen och givetvis fanns ortens fotograf på plats för att föreviga ”automobilfararna”.

Efter berättelser från äldre säfflebor kan skrivaren nu också förnimma en stark cigarrdoft. Ludvig Åberg sög nämligen mesta delen av sin tid på en cigarr. En gammal säfflebo berättade häromsistens om ett besök hos Åberg och hur hon efter en stunds letande såg tobaksrök bolma ut genom ett nyckelhål. Därinnanför satt fotograf Åberg och gamle rektor Örtqvist djupt försjunkna i ett parti schack. Åberg ställde pjäserna åt sidan och gick raskt ut i ateljén för att ta ännu ett par bilder med den gamla ateljékameran.
 

Om Åberg var sparsam med förändringar i hemmet så gällde det även själva ateljén. På så vis har kulisserna och fonderna blivit ett karakteristika för Åbergs bilder. Först på 1940-talet lät han måla över en del av den ålderdomliga fonden. Även tekniskt sett var Åberg konservativ. Medan övriga fotografer sedan länge övergått till mjuka negativ och seriefotografering bibehöll Åberg in i det sista glasplåtarna och den traditionella porträttfotograferingen.
 

På många barnbilder figurerar Åbergs uppstoppade ekorre. Den höll han ofta gömd under det svarta skynket och just som han skulle till att utlösa bilden tittade ekorren fram och framkallade i bästa fall ett leende hos de avporträtterade. Annars var den vita gunghästen och blomkorgen populära inslag när Åberg skulle komponera en barnbild.
 

De lite äldre farbröderna nöjde sig dock inte med gunghästen. När de ändå var i stan drog de med sig hästen in i gränden och så fick Åberg släpa kameran ned för trappan och avporträttera den stolte hästägaren. Alla tänkbara ting fastnade på Åbergs plåtar – hundar, pokaler, marsipangrisar och ..., ja till och med den legendariske patron Mohn på Remmene gård fick sin vilja igenom. Intresserad av svinavel hade Mohn vid ett tillfälle skaffat hem engelska grisar. Givetvis skulle suggan in till köpingen för att fotograferas och klistras på styv papp.
 

Noggrannhet är det begrepp som kanske bäst karakteriserar Ludvig Åbergs gärning. Vare sig objektet var konstnär Hesselboms älskade hund Flory, ett jaktlag på Uggleberg eller åttio konfirmander skedde arbetet med yttersta noggrannhet. Det kunde ta uppemot en timma innan alla stod precis som Åberg ville att de skulle stå. Och innan dess tog han inte kortet.
 

Genom de många sittningsböckerna blir vi bekanta med säffleborna som ofta kom igen flera gånger under livet. Varje uppdrag är nogsamt noterat med plåtnummer, datum och motiv samt kundens namn och adress. Upplägget förblev detsamma ända till de sista uppdragen våren 1957. Med darrig hand plitade Åberg dit namnen på de sista kunderna – Sture Hultgren i Säffle och Sigge Blomqvist i Sillerud. 67 år hade gått sedan han fotograferade familjen Friberg utanför Stenhuset. Några månader senare insomnade Ludvig Åberg, 88 år gammal.
 

Allan och Harald fick kännas vid att vara just ”fotografen söner”. Plåt efter plåt fastnade de på och i askarna kan vi än idag följa sönernas utveckling. Men inte gick de i sin fars fotspår. Sonen Allan Åberg blev lärare, men under andra världskriget gick han in på den militära banan. Han gifte sig med Olga Halvardsson från Södra Finnskoga, och var vid sin död 1945 bosatt i Molkom. Harald blev elektriker och utvandrade 1926 till USA. Han förlorade kontakten med pappa Ludvig och blev 1946 dödförklarad. Allan Åberg var barnlös, och det är obekant om Ludvig Åberg efterlämnar några ättlingar i USA.
 

Så rik blev nu inte Åberg på sitt arbete.
Bouppteckningen berättar om en kvarlåtenskap värderad till knappt tretusen kronor. Men rikedom kan inte alltid mätas i pengar. Givetvis var Åberg rik på upplevelser, nästan alla hade besökt honom i ateljén och var fanns den gård där inte Åberg slagit upp sitt stativ. Och rik på plåtar, det var han. 35.000 uppdrag och kanske 50.000 glasplåtar. I bouppteckningen nämns de flyktigt, men idag kan bildskattens värde knappt mätas i pengar.

På Perssons gränd blev det auktion. Möbler och ateljéns inventarier skingrades, medan de många glasplåtarna hamnade i fotograf Kjell Perssons ägo. Efter mer än 40 års flackande tillvaro är plåtsamlingen numera återförenad och räddad till ett säkert arkiv i Billeruds tidigare huvudkontor. Bäst av allt är givetvis att sittningsböckerna finns bevarade. Genom att plåtarna är numrerade kan vi än idag se vem som beställt en viss bild och det ger givetvis en vägledning till vem bilden föreställer. Något som givetvis satt fart på ett digert dokumentationsarbete – jakten på minnesgoda personer som kan ge liv åt alla dessa ansikten.
 

Vågar vi utropa Ludvig Åberg till Värmlands meste fotograf?
Ja, tidsmässigt i en och samma ateljé är det nog ingen tvekan om vem som har rekordet. 67 år lär vara svårslaget. Sittningsböckerna ger oss lite statistik – vi sätter fingret på 1898: 700 fotograferingar, 7.400 kopior och 3.700 kronor netto. Rekordåret var 1919 med 1.200 fotograferingar, 13.000 kopior och 12.300 kronor i nettointäkt.

Totalt 35.000 fotograferingar och kanske bortemot en kvarts miljon kopior. Av Ludvig Åbergs glasplåtar saknas dock merparten av dem som togs mellan åren 1891-1911. Under första världskriget beordrades Åberg nämligen att förstöra glasplåtarna eftersom de var överdragna med ett brandfarligt ämne. Ytterligare en del plåtar saknas, och här uppges orsaken ha varit att de såldes till en trädgårdsmästare – inte för att omvandlas till bilder, utan för att bli en del i dennes växthus …

CLAES ÅKERBLOM

1908 gjorde Kungliga Automobilklubben paus i Säffle.Av de sju ekipage som lämnade Göteborg lyckades fem bemästra de svåra vägarna genom Dalsland och nå ända fram till Säffle. På bilden poserar flera av dåtidens storheter.
 

Fotograf Ludvig Åberg i den egna ateljén.

Borgviks bruk kunde räkna sina dagar när Åberg gick runt med kameran. Här har han samlat brukets smältsmeder.
Från vänster: 1) Gustaf Berglind, 2) Erik Gustaf Moberg, 3) Gustaf Christian Vestberg, 4) Anders Gustaf Lundell,
5) Jonte Bäcker, 6) Per Fyhr, 7) Johan Ludvig Siik, 8) Karl Emil Wielbass, 9) Karl Oskar Engberg.
Samtliga stod som smeder, utom Jonte Bäcker som var hantverkare – följaktligen också utrustad med yxa och såg.
 

Konditor Carl Anders Rohdin visar stolt upp sin nya uppfinning – ett buteljfack för att underlätta exporten av den egna läskedrycken, Sprovong Sprovil. Året var 1897.

Bankkamrer Carlssons dotter Aina framför kameran 1914 – numera med efternamnet Fremberg, bosatt i Lund.